tisdag 16 juni 2009

Att skilja på mitt och ditt

Tjuvar, klåfingriga typer eller skurkar! Ja, det har alltid funnit människor som lagt beslag på persedlar som tillhör någon annan. Anledningarna till stölden kan vara en rad olika, men frågan är om målet någonsin rättfärdigar medlen i det här sammanhanget.

Emellanåt handlar det om stöld för att kunna överleva, medan det i andra fall har rört sig om ren girighet. I dagens Sverige, finns inte den första anledningen. Vi har ännu ett socialt skyddsnät och även om tiderna hårdnar nu med arbetslöshet och ekonomisk kris, så finns det där. Förlorar du ditt arbete genom uppsägning, så har du rätt till A-kassa förutsatt att du inte snålat under tíden du jobbat och ansett det en onödig utgift. Ett resonemang som jag inte riktigt förstår. Det handlar om att bidraga till skyddsnätet både för sig själv och sin nästa. Det kallas solidaritet. Ordet används idag av somliga som ett skällsord och av andra enkom i relation till resonemang om främlingsfientlighet. Hur man måste vara solidarisk med dem som kommer från andra länder till ett nytt samhälle (Detta är inte fel, samtidigt som jag ibland anser att det finns fler områden och människor som borde innefattas). Nåja, om vi backar en bit tillbaka till skyddsnätet. I de fall där A-kassa inte är aktuellt har vi en socialtjänst som bistår då det är helt hopplöst. Kravet de ställer är att man försöker lösa sin situation, vilket inte är orimligt för de flesta. I de fall där det är omöjligt, finns också hjälp att få. Detta gör att det inte finns NÅGON anledning att tillskansa sig någon annans ägodelar olovande.

Under loppet av ett halvår har personer i min omgivning blivit bestulna på kameror, cyklar, jackor och liknande. Varför?? Ja, för att någon klåfingrig person inte vet skillnaden på mitt och ditt. Dessa illitterata personer borde plocka upp närmsta språklexikon och slå upp dessa pronomen. De utgör antiteser till varandra, vilket torde göra relationen enkel att förstå. Om det inte är mitt så är det ditt. På något sätt har man istället gjort devisen: Mi casa es su casa! till någon slags norm. Fortfarande innebär den dock ett erbjudande ifrån den ägande parten. Visst finns det viktigare saker än prylar att hänga upp sig på. Dock är det inte det som är kärnan i min protest. Kärnan är principen och det faktum att den som stjäl inte har en aning om vad personen, vars ägodel blir tagen, har för situation. Kanske har personen sparat i ett år för att kunna köpa kameran och under den tiden levt väldigt sparsamt för att uppnå sin dröm. Kanske cyklar personen för att budgeten annars inte går ihop. Allt detta trampar man på då man för egen tillfredsställelse och girighets skull fräckt berövar personen hans eller hennes egendom.

Till er vars fingrar och sinnen kliar efter att lägga händerna på någon ANNANS tillhörigheter - tänk efter en extra gång och om det inte hjälper: SÅ JÄKLA LÅGT!!!!

//Velvet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar